kärlek måste vara det krångligaste i hela jävla världen

när det är bra finns det inget, och då menar jag INGET, som kan slå en till marken..

men när det är dåligt, då är det så dåligt att ett hej kan kännas som den mest nedlåtande kommentaren i hela universum och allt känns så hopplöst och man vill dö eller gråta hela tiden..

men även fast det är så dåligt, så hoppas man alltid. Man hoppas alltid på att det ska bli bättre.

hoppet är det sista som lämnar människan,

och om två veckor och några dagar lämnar jag norrland för min ängel <3

kärleken till henne kan inget stoppa eller förstöra

någonsin!