Våra kära föräldrar, hur klarade av att ta hand om oss när vi var små knoddar som knappt kunde gå och gnällde så fort vi var lite trötta eller hungriga?
Denna fråga har uppstått idag efter en dag som egentligen skulle bli en Zara och Anna besöker Emma och Media-dag men utvecklades ganska tidigt till en Zara och Anna och Josef gör allt det ovanstående-dag.
För er som inte hänger med så är Josef min 10 mån gamla lillebror och vilket jobb vi har haft med den lilla! Började med att få in bilbarnstolen i bilen, vilket iofs gick bra, men att få fast den så den sitter fast gick ju lite sämre, bättre blev det inte av att det var den varmaste dagen på länge så svetten rann och Josef åt grus. Sen att packa babyväskan med blöjor och kläder och servetter och mat och välling var ju inte heller det lättaste, speciellt inte när ens käre far är en virrpanna och inte lägger saker på logiska ställen. Slutade med att både jag och Anna rev ut varenda byrålåda och garderob i jakt på ett par strumpor i minisize, vi hade ingen tur förens vi hade gett upp och var precis på att åka och jag skulle hämta en jacka i pappas bil, vips så låg där ett par strumpor :P
Dagen flöt väl på relativt bra och det roliga var att många trodde att Josef var mitt eller Annas barn :P
Men som sagt, jobbigt var det och båda var helt slut klockan fyra när det var dags att lämna tillbaka ungen.
Grejen är ju att som förälder får man ju aldrig lämna tillbaka, man får ju inget kvitto med "öppet köp-garanti".
Så hur orkar dom?
En fråga vi inte kommer få svar på förens vi orkar själv kära vänner.
Det är den bittra sanningen.
over and out
från en helt jävla utpumpad storasyster.
1 kommentar:
da ar det ratt skont att vara au pair ibland. man kan lamna tillbaka "ungjavlarna" vid dagens slut, sa man orkar tackla "sol stralarna" morgonen efter. ;D
Skicka en kommentar