Sitter och tittar igenom datorn och mitt slutarbete i SO dök upp. Skrev det i nian, åh vad jag nervös när jag skulle intervjua Pia. Men jag gjorde det och efteråt kände jag mig så modig. Jag insåg också hur mycket jag har utvecklats sen dess. Jag vill bara skriva om den och göra den bra.. Men ni ska få se originalet. Om ni orkar läsa :)
Droger
Nu ska jag berätta vad jag vet om droger. Att politikerna inte gör tillräckligt mycket för att hindra det i tid, att det faktiskt är en Sjukdom och att samhället måste agera.
Jag har intervjuat en kvinna som har berättat sin Lifestory" för mig.
1969, då var Pia 14 år, allmänt visste man inte mycket om droger och förstod inte att det var något farligt direkt. Orden Narkoman och Narkomani fanns inte då. Då kom mellanöl och hash. Det var som en tidsvåg, allt kom samtidigt och grupptrycket gjorde att hon började dricka öl och röka hash på helgerna, det var liksom en grej i gänget och gemenskapen. Och det var ju kul! Hon klarade fortfarande av skolan bra. Sen så började hon ta amfetamin och LSD på helgerna, men fortfarande bara som en festgrej som bara hände på helgerna och hon klarade fortfarande av skolan. När hon var 16 år tog hon sin första spruta, Heroin. Hon fick gulsot och blev jättesjuk och fick åka in på sjukhus. Då ringde hon till sin mamma och sa att hon hade knarkat och fått gulsot. Sen åkte hon till London som Au Pair för att komma bort. Där gick det inte heller särskilt bra, men hon berättade inte så mycket om den tiden. När hon var 18 år återvände hon till Sverige, utbränd, och drogerna hade blivit något hon tog för att klara av dagen. När hon var 19 fick hon sitt första barn, en son. Under hans första år så rökte hon bara hash och hon säjer att det var några väldigt bra år. Hon fick ett till barn, en dotter, men när barnen var 6 och 2 år togs de ifrån henne. Jag frågade om hon känt många som dött av droger, hon svarar att hon inte ens kan räkna dem, det är så många, bara förra sommaren. På fyra månader dog 6 stycken. Förra året dog pappan till hennes dotter, dock inte av knark utan av någon slags infektion i kroppen. Hon säjer att de senaste åren har hon aldrig varit med om så mycket droger, och att det är så lätt att få tag på. Nu har hon varit drogfri i ca: 1½ - 2 år. Hon sa att hon aldrig har varit drogfri så här länge sedan hon var 14. Hon åkte ut och in på många behandlingshem innan hon blev helt drogfri, men den sista gången, som var på Korpberget på Svanö, kände hon att hon hade viljan, hon ville ha hjälp. Det tog 35 år att få den viljan. Och det är otroligt viktigt, att man Vill sluta. Förut hade hon trott att hon ville, men nu ville hon verkligen! Hon hade aldrig trott att hon skulle göra ett tolvstegsprogram. Men hon gjorde ett och nu är hon som sagt drogfri tack vare Korpberget och NA. Hon jobbar nu på korpberget, och när hon träffar unga människor som är i 20 - 25 års åldern vill hon bara ta ifrån 5 – 10 kanske 20 års lidande från dem. Hon bor nu på Svanö i en etta, men letar efter en tvåa så att hon kan få ett arbetsrum där hon kan måla. Enligt mig är hon ett levande mirakel, hon drogade heroin i 35 år! Och, för det första, så lever hon! För det andra, så har hon inga allvarliga fysiska eller psykiska skador. Förutom lite astma! För det tredje har hon nu ett bra liv, hon har jobb och en lägenhet. Hon vill också att jag tar med att det faktiskt är en sjukdom, Narkomani. Det är en sjukdom som är genetisk och kronisk. Man kommer aldrig riktigt ifrån den.
En person som blir narkoman väljer aldrig det! Det är oftast, som i Pias fall, grupptrycket. Och kanske att man mår dåligt. Politikerna gör inte mycket för att hindra att droger sprids bland ungdomar, dom stänger fritidsgårdar och lägger ner ungdomsverksamheter. Och sen lägger dom pengarna på något som kallas rejvkommissionen. En slags specialstyrka som jagar påtända ungdomar och lyser dom i ögonen med ficklampa, men problemet är att då har dom redan hunnit svälja en ecstacytablett, doppat fingret i amfetaminpåsen och dragit upp en lina kokain i näsan. Sanningen är den att Sveriges drogpolitik suger! Enligt mig verkar det som att man måste göra extrema knarktillslag varannan månad för att det ska hända något! Politikerna ser inte, eller så blundar dom, men det är dags att vakna upp! Annars går det illa för Sveriges ungdomar. Jag växte upp med allt detta runtomkring mig, min mammas vänner startade Korpberget. Som är ett behandlingshem på Svanö, men ställen som Korpberget borde inte behöva finnas, Droger borde inte få finnas, och förstöra så många liv det gör. För mig är det självklart att det här är så fel som det kan bli och att det måste ageras för att det ska hända något!
Det här var min åsikt. Och jag hoppas att ni också förstår hur det skadar.
Zara Jämtin 9c
Droger
Nu ska jag berätta vad jag vet om droger. Att politikerna inte gör tillräckligt mycket för att hindra det i tid, att det faktiskt är en Sjukdom och att samhället måste agera.
Jag har intervjuat en kvinna som har berättat sin Lifestory" för mig.
1969, då var Pia 14 år, allmänt visste man inte mycket om droger och förstod inte att det var något farligt direkt. Orden Narkoman och Narkomani fanns inte då. Då kom mellanöl och hash. Det var som en tidsvåg, allt kom samtidigt och grupptrycket gjorde att hon började dricka öl och röka hash på helgerna, det var liksom en grej i gänget och gemenskapen. Och det var ju kul! Hon klarade fortfarande av skolan bra. Sen så började hon ta amfetamin och LSD på helgerna, men fortfarande bara som en festgrej som bara hände på helgerna och hon klarade fortfarande av skolan. När hon var 16 år tog hon sin första spruta, Heroin. Hon fick gulsot och blev jättesjuk och fick åka in på sjukhus. Då ringde hon till sin mamma och sa att hon hade knarkat och fått gulsot. Sen åkte hon till London som Au Pair för att komma bort. Där gick det inte heller särskilt bra, men hon berättade inte så mycket om den tiden. När hon var 18 år återvände hon till Sverige, utbränd, och drogerna hade blivit något hon tog för att klara av dagen. När hon var 19 fick hon sitt första barn, en son. Under hans första år så rökte hon bara hash och hon säjer att det var några väldigt bra år. Hon fick ett till barn, en dotter, men när barnen var 6 och 2 år togs de ifrån henne. Jag frågade om hon känt många som dött av droger, hon svarar att hon inte ens kan räkna dem, det är så många, bara förra sommaren. På fyra månader dog 6 stycken. Förra året dog pappan till hennes dotter, dock inte av knark utan av någon slags infektion i kroppen. Hon säjer att de senaste åren har hon aldrig varit med om så mycket droger, och att det är så lätt att få tag på. Nu har hon varit drogfri i ca: 1½ - 2 år. Hon sa att hon aldrig har varit drogfri så här länge sedan hon var 14. Hon åkte ut och in på många behandlingshem innan hon blev helt drogfri, men den sista gången, som var på Korpberget på Svanö, kände hon att hon hade viljan, hon ville ha hjälp. Det tog 35 år att få den viljan. Och det är otroligt viktigt, att man Vill sluta. Förut hade hon trott att hon ville, men nu ville hon verkligen! Hon hade aldrig trott att hon skulle göra ett tolvstegsprogram. Men hon gjorde ett och nu är hon som sagt drogfri tack vare Korpberget och NA. Hon jobbar nu på korpberget, och när hon träffar unga människor som är i 20 - 25 års åldern vill hon bara ta ifrån 5 – 10 kanske 20 års lidande från dem. Hon bor nu på Svanö i en etta, men letar efter en tvåa så att hon kan få ett arbetsrum där hon kan måla. Enligt mig är hon ett levande mirakel, hon drogade heroin i 35 år! Och, för det första, så lever hon! För det andra, så har hon inga allvarliga fysiska eller psykiska skador. Förutom lite astma! För det tredje har hon nu ett bra liv, hon har jobb och en lägenhet. Hon vill också att jag tar med att det faktiskt är en sjukdom, Narkomani. Det är en sjukdom som är genetisk och kronisk. Man kommer aldrig riktigt ifrån den.
En person som blir narkoman väljer aldrig det! Det är oftast, som i Pias fall, grupptrycket. Och kanske att man mår dåligt. Politikerna gör inte mycket för att hindra att droger sprids bland ungdomar, dom stänger fritidsgårdar och lägger ner ungdomsverksamheter. Och sen lägger dom pengarna på något som kallas rejvkommissionen. En slags specialstyrka som jagar påtända ungdomar och lyser dom i ögonen med ficklampa, men problemet är att då har dom redan hunnit svälja en ecstacytablett, doppat fingret i amfetaminpåsen och dragit upp en lina kokain i näsan. Sanningen är den att Sveriges drogpolitik suger! Enligt mig verkar det som att man måste göra extrema knarktillslag varannan månad för att det ska hända något! Politikerna ser inte, eller så blundar dom, men det är dags att vakna upp! Annars går det illa för Sveriges ungdomar. Jag växte upp med allt detta runtomkring mig, min mammas vänner startade Korpberget. Som är ett behandlingshem på Svanö, men ställen som Korpberget borde inte behöva finnas, Droger borde inte få finnas, och förstöra så många liv det gör. För mig är det självklart att det här är så fel som det kan bli och att det måste ageras för att det ska hända något!
Det här var min åsikt. Och jag hoppas att ni också förstår hur det skadar.
Zara Jämtin 9c
1 kommentar:
skriv om den lite o skicka den till aftonbladet, och allehanda!
Skicka en kommentar