:'(

Så känner jag just nu.
Har fått skittråkiga nyheter.
Nämligen att min pappa med största sannolikhet ska sälja huset.
Jag vill verkligen inte det och inte han heller, men ibland finns det inga andra alternativ och man måste tänka på framtiden.
Men det känns ändå väldigt väldigt mycket skit.
I mitt huvud förstår jag varför det måste bli så och jag vet att det är bäst.
Men i mitt hjärta beter och känner jag mig som en liten flicka som vill låsa in sig i sitt rum för all framtid så de inte kan sälja huset.

Jag har bott där till och från i nästan hela mitt liv.
När gamla huset brann ner var jag så fruktansvärt ledsen, men sen fick vi ett nytt hus.
Ett nytt hus men på samma plats.
Och det är ju platsen jag kommer sakna, jag vill kunna åka till pappa i Klockestrand.
Inte till en lägenhet i Härnösand.
Visst, klocke är en håla, men det är ändå klocke.

Det enda positiva med detta är att om de köper lägenheten i hsand så kan vi ses oftare.
Men annars så är hela grejen åt helvete.

over and out