Himlen är oskyldigt blå

och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger.

6 mån minus 3 dagar - sedan jag gjorde slut.
4 mån och 10 dagar - sedan vi träffades sist.
1 mån och 2 dagar - sedan jag såg dig.

Var jag naiv när jag trodde att det faktiskt hade gått över på riktigt den här gången?
Jag vill att det ska vara över, men varje gång jag tror att det är det så kommer det tillbaka och slår mig riktigt hårt i ansiktet.
Det är så märkligt, det gör verkligen ont i hjärtat.
Och okej, det gör absolut inte lika ont nu som det gjorde i början.
När mat inte kunde stanna.
När jag hade 100 stora knivar som högg tre gånger i minuten hela dagen, varje dag, tre gånger i minuten för varje gång jag tänkte på dig.
När varje andetag, varje steg, varje liten liten rörelse och varje ord jag tvingade ut gjorde ont.
När hjärtat nästan inte kändes alls för det var bedövat av all smärta.
När det inte fick plats något mer, även fast jag var helt tom.

Nu gör det bara ont i hjärtat, tårarna är ganska långt borta och det finns plats.
Men det gör ändå ont.
Så jävla ont.

hurt.